Naturen

Jag tänkte igår, att om jag trots ledig söndag skulle vakna vid sådär halv sju som vanligt idag, så skulle jag ta en tur i naturen före frukost. (En natur-tur. Måste man ha dubbel tur? En na-tur, helt enkelt!) Jag vaknade klockan fem. Nä, jag måste nog sova lite till, annars blir det för segt i eftermiddag, tänkte jag. Ha! Somna om, när solen strålar och fåglarna kvittrar som galningar? Inte en chans! Kvart i sex var jag på väg. Redan sjutton grader!

Jag kan tyvärr inte fotografera fågelsång

på denna jord så härligt grönt

 

Dagg i gräset

Ovattnade gräsmattor börjar redan gulna i denna torra vår, men här var det rejält med dagg i gräset, såpass att jag blev blöt om skor och byxben.

Kolstrast

Kolstrast

Koltrasten poserade en stund, men annars var det skralt med linslusandet. Sjöng gjorde de desto mer, alla fåglar som kommit re´n! Ett ljudligt tutande fick mig att titta upp – ett gäng svanar flög förbi.

Sångsvanar

Gamla murar

Efter promenaden satte jag mig i den gamla kyrkoruinen en stund. Där dök Psaltaren 84 upp i huvudet – en riktig fågelsång! Hör bara: ”Sparven har funnit ett rede och svalan ett bo för sina ungar: dina altaren, Herre Sebaot, min konung och min Gud. Lyckliga de som bor i ditt hus och alltid kan sjunga ditt lov.” Det känns sorgligt att den här gamla medeltidskyrkan inte står kvar. Men nu kan ju fåglarna lättare komma in och ut! En koltrast verkade ha sitt bo där bland murarna. Och lärkan jublade högt i skyn;  det skulle jag också göra om jag kunde flyga rakt upp i det blå.