Blommor kring slottet

Jag vet inte vad växterna heter, men så vackert det blommar runt slottet! Det var en mycket fin dag det där, i Kalmar, även om inte så mycket av den hamnade på bild. De där gulorangea skönheterna blev man nästan bländad av. Att sitta uppe på vallen och titta ut över sundet – så vilsamt! T o m själva muren blommar. Mest blommade samtalet och skratten. Mersmak, inte bara på maten och glassen!

Annonser

Skogen

I torsdags var vi på skogsutflykt. Finns det nåt lämpligare på nationaldagen än en tur i skogen? Bokskog, blandskog, brusande å, stilla skogssjö… Sommar i Sverige. Vi såg spår av ett häftigt åskväder som plöjde fram över trakten tidigare i veckan. Bokarna bredde ut sina beskyddande händer, men myggen bet oss ändå. Tranor ropade och  göken gol så jag tror han blev hes, mest från väster, och hundkexens doft gav mig bilder i huvudet från min barndoms midsomrar hos mormor. Doften och bruset från ån tillhör mina absoluta favoriter. Så tryggt och rogivande! Det måste vara något nedärvt från stenåldern – här har vi vatten, här är allt vi behöver.

Gullhöna

Vi upptäckte en hel massa nyckelpigor på kvällspromenaden.
Överallt satt de och njöt i solskenet av allt det gröna.
Mobilkameran gjorde sitt bästa, men jag önskade som så ofta
att jag hade haft med mig den riktiga kameran ut…

Nyckelpiga
Flyg, Maria nyckelpiga, flyg så det blir vackert väder! Imorgon får du nya kläder.

Väntar

Jag väntar vid en busshållplats

på någon jag älskar. Vi ska äta god middag. Idag för fjorton år sen väntade vi också. Då visste vi inte vem vi väntade på, bara att det var ett litet hjälplöst knyte. Desideria, den önskade, efterlängtade, är dagens namn och önskat och efterlängtat var knytet. Och hjälplösheten varade inte så länge – fort går tiden, även om det inte känns så medan man väntar…

Friluftsdag

Rolig dag idag! Jag har spelat brännboll och jag lever fortfarande! Från min barndom och skoltid är ordet friluftsdag lite ångestframkallande. När man inte är jättebra på idrott, inte så värst bra alls faktiskt, ja rentav dålig på vissa saker, då är såna dagar inte kul. De kan vara riktigt hemska. (Dessutom var jag en sån unge som inte gillade schemabrytande grejor…) Nu är jag lärare sen en liten tid tillbaka, friluftsdag är en del av konceptet skola, så vad gör man, jo man är med så klart. Men idag har jag upptäckt (ännu) en stor fördel med att vara 50+. Hör här bara:

Som barn blev jag vald bland de sista när det skulle väljas lag. Jag kunde inte slå bollen, träffade jag så blev det lyra. Springa gick väl hyfsat, men fånga bollar gick inte bra och kasta dem gick uruselt. Och alla suckade och jag kände mig värdelös och hånad och hatad. ”Förstörde för laget”. Och nu, typ 43 år senare: alla jublar om man öht träffar bollen. Man kan lugnt stå och vila vid ett av hörnen tills någon slår en lång boll så man i lugn och ro kan springa i mål. Alla tycker det är bra att man bara är med. Och tar man en lyra (ja tänk att jag gjorde det!) blir det jubel och succé. Fantastiskt!

Tänk om det hade varit så i skolan. Hoppas att det är så i skolan nuförtiden. Inte bara för 50-åriga tanter alltså, utan för dem som verkligen behöver det; alla små och ängsliga som inte är bra på idrott. Så de kan få tycka att det är lite kul i alla fall. För det är ju faktiskt det. Återstår att se om jag tar mig ur sängen imorgon, haha!