Idag bakade vi sockerkaka och tog en cykeltur och slog oss ner vid ån för att fika. Småfiskarna som simmade i ån gillade också sockerkaka. Näckrosorna blommade vackert och sädesärlan sprang omkring och fångade mat till sina ungar. På stranden hade Någon lämnat sina blå vingar. Kanske hade Någon blivit mat åt sädesärlan. Antagligen får sländor nya, ännu vackrare vingar i sin himmel.
Det finns så många ställen. Fina ställen. Nya ställen att upptäcka. Ställen att återkomma till. Ibland vet jag inte hur man ska hinna med att både besöka nya ställen – och återvända till dem. Idag var vi i alla fall i Saltor. Det var flera år sedan jag var där. Senast var en påsk, och jag minns hur överraskade vi blev av hur mycket snö det låg där då – hemma var det ju ingen snö, men där hade vinterns snökanoner drivit ihop massor med snö och packat den stenhårt.
Idag var det ingen snö, tack och lov! Solen var jättevarm, men när den titt och tätt smög bakom ett moln blev det tvärtom riktigt kallt. Av och på med jackan! Ingen snö – men något annat luddigt! Tofsar efter backsippor! Vad det måste ha varit grant när det blommade! Varför var vi inte där då!? frågade vi oss. Nu måste vi komma ihåg det till nästa vår. Ett ställe att återvända till…
