Vad världen behöver

Jag ser en bild på facebook av en flicka i nån sorts krigarutstyrsel. Texten lyder: ”Why raise your daughter to be a lady when you can raise her to be a warrior?”

En annan bild som förekommer på nämnda forum är en tjej i full militärutrustning med automatgevär och allt, med en text i stil med ”Lättklädda kvinnor får tusentals likes, men hur många likes kan den här kvinnan få?”

Och jag har en obehaglig känsla av att det återigen handlar om kvinnors utseende och förmåga att behaga någon annan. Och att jämställdhet handlar om att kvinnor ska bli mer som män. För kvinnor duger ju inte. Kvinnor duger aldrig.

Nu tror jag att det världen behöver är kärlek, inte ännu mer våld. Inre värden, inte ännu mer yta. Världen behöver mer av det som traditionellt kallas kvinnliga egenskaper – ömhet, omhändertagande, vårdande…

Att vara människa är något annat än att vara ett djur. Vår intelligens ger oss kunskap och makt att spränga hela skapelsen i småbitar, det kan inget djur. Men denna intelligens ger oss också ansvar att låta bli. Jag måste inte göra sönder bara för att jag kan. Skulle jag ta vara på min broder? frågade redan en av de första människorna på jorden. Ja, jag skulle visst det. Jag ska ta ansvar – därför att jag kan.

Vi vill ju livet.

Så: ”Why raise your daughter to be a lady when you can raise her to be a warrior?” Because we need no more warriors.

Varför uppfostra dina barn till att bli krigare, när du kan uppfostra dem till att bli ansvarstagande, kärleksfulla människor?

Nu kommer ett nytt år. En ny chans. Vi tar den!

Annonser

En lucka i hjärtat – 24

wp-1482583339080.jpgHerdarna fick änglabesök, de visa följde stjärnan. Vi söker och frågar och famlar omkring i mörkret, vi snubblar över hat och slår skallen i hot och rädsla. Vi spanar ut i rymden, söker efter svar, efter ledning. Vi bländas av allt vi ser – så många förvirrande ljus, så många gälla rop. Så många falska änglar, så många konstlade stjärnor.
– Här är det! – Titta hit! – Köp det här! – Tro på detta!
Vi irrar, köper, går på, byter riktning, vi blir så yra att vi glömmer att se inåt, glömmer bort insidan, själva hjärtat.

Där inne, i damm och oreda, ligger ett litet nyfött barn. Barnet behöver ingen lampa – kärlek lyser omkring det. Strålarna går rakt igenom oss, ut mot stjärnorna, och avslöjar lögn och falskhet.
– Ta hand om varandra, viskar det, älska och hjälp varandra – och du – glöm inte ditt eget hjärta.

I varje hjärta, armt och mörkt,
sänd du en stråle blid,
en stråle av Guds kärleks ljus
i signad juletid.

En taklucka? – 23

wp-1482433156091.jpgDe visa männen öppnade en taklucka och spanade ut i rymden och hoppades få svar av stjärnorna. Fick de det? Visste de vad det var de sökte efter? Förstod de vad de fann?

Vet vi vad vi söker och vad vi vill finna? Bekräftelse, kärlek, rikedom, lycka, sanning, hopp?  Till vilket pris? Är det verkligen sant, allt vi finner? Letar vi på rätt ställe?  På rätt sätt?

Var finns den där takluckan egentligen?

En lucka med hopp – 21

Idag vänder det.
Omärkligt.
Sakta.
Men obevekligt.
Och jag är säker på att inte bara tiden då solen är uppe blir längre och längre för var dag.
Jag är säker på att själva ljuset också växer. För det har redan övervunnit mörkret. Det krymper inte, det är vi som krymper när vi glömmer, när vi skymmer ljuset. Det kan aldrig besegras. Vi måste bara komma ihåg det när det verkar tvärtom. Och räta på oss och låta det stora ljuset reflekteras i oss så att hoppet och kärleken kan spridas.

 

 

Bakluckan – 20

Efter en hektisk jobbvecka med morgon-till-kväll-jobb fyra av sex dagar har tvätt och damm samlats på hög hemma. Även om jobbet är roligt hindrar det inte att man blir trött. Diskmaskinen och tvättmaskinen gör sitt bästa för att jag ändå ska kunna vila. Städningen skjuter vi på en stund till, annars hinner det ju bli dammigt igen innan julfriden landar.

Att baka är dock en syssla som kombinerar nöje och nytta, om det så handlar om det avkopplande meditativa i att knåda en rejäl bröddeg, eller att familjen (och jag!) blir så glad över kakor. Så den här dagen blev en baklucka. En burk kakor vilar nu i frysen och en liten skål med kantbitar står på bordet. Om man och barn inte är för saktfärdiga hem så hinner de få en bit med.

En lucka med rörelse och engagemang – 19

nittonI dagens lucka finns en julavslutning med musik- och kulturskolan. Jag fäller en tår av rörelse över engagerade människor, stora och små. Det gör jag alltid, oavsett om det gäller syskonbarnens fotbollsmatch, ryttarna på islandshästarna i gaedingakeppni, barnen i mina egna körer eller, som idag, dottern i stråkorkestern och hennes lärare. Alla barnen, som övat och nu spelar upp i alla möjliga konstellationer. Alla lärarna, som undervisat, uppmuntrat och peppat ännu en termin. Som jobbat och slitit för barnen och musiken. Jag önskar bara att glädjen i dagens rörelsetårar inte behövde grumlas av sorgen över att musik inte får kosta något. Ute i stora världen, Kalmar t ex, sitter politiker och bestämmer att musiken kostar för mycket, och rycker helt sonika undan mattan för en världsberömd orkester. På kulturskolorna kämpar musiklärarna för att det trots allt ska finnas musik – och musiker – även i framtiden. Det är en väldigt ojämn kamp.

—-

Länk till facebookevenemanget Stötta Camerata Nordica finns här
Länk till uppropet Stöd Camerata Nordica finns här