Myra

Jag förvandlade mig till myra för en stund och betraktade världen ur ett myrperspektiv. Det kan vara bra att se ur andras vinklar och perspektiv, tänk på det.

Myran ser andra saker än vi långbenta högväxta. Det kan finnas detaljer som vi storvuxna missar när vi ser ned på blommor och gräs. Man kan behöva betrakta trädet som en myra gör för att riktigt se det. En blomma kan vara vacker även från ett annat håll. Trädet kan vara så mycket större och mer komplicerat än vi först kan uppfatta som ser det framifrån på avstånd. Glöm inte att se upp till det och dem du har omkring dig.

Om du ser upp är det svårt att inte se himlen. Tänk på det.

 

 

Annonser

Bildminne och minnesbild

Våren och försommaren är så vackra. Man försöker fotografera, och visst blir det en eller annan snygg bild, men det mesta – dofterna och fågelsången och hela kroppskänslan – följer inte med. Det gröna är liksom större och mer lysande i verkligheten, och ljuden och solens värme fastnar inte på foton.

Milstenen på morgonen en annan dag, några sekunder efter att gulsparven åter suttit och sjungit men hunnit flyga därifrån...
Milstenen på morgonen en annan dag, några sekunder efter att gulsparven åter suttit och sjungit men hunnit flyga därifrån…

En stilla kväll med insektssurr i luften sitter gulsparven på milstenen vid vägkanten och sjunger sin räkneramsa. Den flyger inte iväg när jag rullar förbi på min cykel, utan tystnar bara och tittar på mig och fortsätter sen att räknesjunga. Solen står lågt bakom min rygg och förstärker gulsparvens färg. Livet är intensivt närvarande och det far genom mitt huvud, att nån kurs i mindfulness behöver inte jag. Kameran är långt borta, men minnesbilden är sparad i hjärtat.

Vattenytor

Det är nånting med vattenytor, och spegelbilder i dem, som jag inte kan låta bli att fascineras av och ständigt försöka fånga. Världen uppochner och bakochfram och lite vågig, framkallar ibland tankar och fantasier och kanske t o m insikter. Annars är det ju vackert att se på.

Foto

Äntligen

Äntligen vågar man tro att det är slut på vintern. Vi fick ett ryck och for ut till blåsipporna ikväll. Först såg vi inga. Är det för kallt, för tidigt trots allt? Krafsade försiktigt bland fjolårslöven – jodå, där fanns några små bebisar! Längre fram hade några vågat sticka nosen ovanför täcket. Solen försvann och svanarna simmade i det orangea. Jo, det är vår. Tack.

Foto

Dags att vakna?

Ojsan. Kanske dags att väcka den här bloggen ur sin vinterdvala. I eftermiddag tog jag en långpromenad i solskenet. Mössan och ullebullevantarna åkte på av bara farten, men jag insåg snart att de faktiskt inte behövdes! Mobilkameran fick duga för att föreviga lite av vackervädret. Bofinken sjöng, tranor ropade långt borta och ett gäng starar visslade omkring. Snösmältningen hade förvandlat åkern till en liten fågelsjö där gässen kacklade runt och måsar skränade. En glada svävade majestätiskt fram och spanade över landskapet. När jag sen hörde tofsvipornas karaktäristiska ljud kände jag att det faktiskt är vår.