Vila

Det är något så rogivande med rinnande vatten. Så skönt att bara sitta och titta på vattnet. Stress och oro får ge vika ett tag. Vattnet rinner lugnt vidare som om inga bekymmer fanns. Vi väntade förgäves på kungsfiskaren, men forsärlan tittade förbi. Inte lätt att fotografera någon som har så bråttom! Den blå sländan satt dock stilla en stund. Så vacker!

Ån
Ån
Speglingar
Speglingar
Forsärla
Forsärla
Blå varelse
Blå varelse

Foto

Annonser

Tycka om sig, del 2

– fortsättning på Tycka om sig

– Men vad betyder det då? Att älska sin nästa som sig själv? Jag älskar faktiskt inte alla mina klasskompisar! utbrister Tösa samma kväll. Några är faktiskt jättejobbiga! Ibland önskar jag att de skulle flytta!
– Nej, det går nog inte att älska alla människor här i världen… men man kan ju försöka behandla dom som om man gjorde det, säger Mor.
– Kan man inte göra det om man inte tycker om sig själv då? Tösa har funderat mycket på det här, och nu vill hon ha svar!
– Jodå, en del utplånar nästan sig själva för att de är så måna om att älska eller hjälpa andra, de glömmer bort att de själva har ett värde och att de behöver vara rädda om sig för att orka… De tror att deras värde är i vad de gör, och att de inte är värda nåt när de inte kan göra det längre, för att de blir sjuka eller gamla t ex…
– Mhm…
– Men en del människor som inte tycker om sig själva kan vara ganska självupptagna… de kan ha fullt upp med att kolla vilka fel alla andra har, så att de inte ska behöva känna sig så dåliga själva.
– Vad konstigt!
– Ja. Sorgligt är det! Sen kan det också vara så att de som inte tycker om sig själva försöker framhäva sig själva. Kanske skryter de med det de tror är bra hos dem för att få andra att tycka om dem… och det kan bli lite påfrestande för folk runtomkring, så att det blir svårt att tycka om den där som inte tycker om sig själv… det blir som en ond cirkel.
– Så det kan vara svårt att tycka om den som inte tycker om sig själv? Och så märker den det och tycker ännu sämre om sig!? Tösas ögon blir stora och runda. – Då fattar jag! Det blir tyst.
– Vad är det du fattar? frågar Mor efter en stund.
– Jo… det är någon i min klass… jag behöver väl inte säga vem det är?
– Nej?
– Jo… den personen håller på och skryter hela tiden om allt bra hon har gjort och alla ställen hon har varit på. Och jag tycker det är jättejobbigt att vara med henne. Och hon pratar om andra barn och säger vilka fula kläder de har och hur dåligt de spelar fotboll och sånt… Hon tycker nog inte så mycket om sig själv! Fast det LÅTER som om hon gör det och som om alla andra var dåliga… Vad konstigt! Det blir tyst igen.
– Man kanske måste vara jättesnäll jättelänge mot den personen!? Så att den börjar tycka om sig? Men… jag vet inte om jag kan det! Det finns ett desperat uttryck i Tösas röst.

SONY DSC

– Lilla barn! Mor kommer fram och lägger armen runt Tösa. – Det är mest föräldrars jobb, och lärares jobb, att hjälpa barn att tycka om sig! Och när vi växer upp är det liksom varje människas jobb att hitta sitt liv, sin balans… Du kan försöka hjälpa till, men tro inte att det är ditt fel om det inte funkar! Var bara den goa unge du är, och kom ihåg att vara snäll mot dig själv också…
De kramas en stund och Tösa viskar:
– Jag önskar att alla hade nån som tyckte om dom…

*

Tösa och Mor är fiktiva personer
Text och bild

Tycka om sig

image

Idag funderar Tösa på det där med att älska sin nästa som sig själv. Det är en bra regel – om alla följde den skulle det inte vara så bråkigt i världen. Men tänk om man hatar sig själv, hur blir det då? Hon tänker på Nina, den stora kusinen som de var hos igår. Hon är nästan för stor att leka med, men Tösa brukar få komma in i hennes rum och leka med hennes gamla leksaker som finns i en skrubb. Nina verkar tycka det är kul att vara med en liten tjej som Tösa ibland. Tösa fick titta på hennes sminkgrejor. Många saker var det! Penslar och burkar. Nina visade lite hur man gör. Tittade på sig själv i spegeln och himlade med ögonen.
-Herregud vad jag hatar min näsa! Och kolla på det här håret! Hopplöst alltså! suckade Nina. Tösa sa att hon tyckte att håret var fint och näsan också fast den var lite stor. Då suckade Nina ännu mer och påstod att hon hatade sig själv.
– Men jag tycker om dig! sa Tösa, och då ryckte kusinen på axlarna och räckte ut tungan åt sin spegelbild. Sen spelade de ”finns i sjön” och pratade inget mer om smink och fula näsor.

– Mor, vet du, om man ska älska sin nästa som sig själv, då måste man ju tycka om sig själv?
– Ja… svarar Mor lite tankfullt, – vad funderar du nu på?
– Nina säger att hon hatar sig själv, för att hennes hår är hopplöst och sådär…
– Jaså? Ja det är många i Ninas ålder som har svårt att tycka om sig… Det har väl att göra med att man håller på att bli stor och funderar på vad man är för en person egentligen…
– Tror du hon skulle tycka bättre om sig om hon hade en snygg näsa? undrar Tösa.
– Ja kanske det… fast då skulle hon kanske vara missnöjd med munnen istället, eller ögonen eller något annat… Många människor är väldigt upptagna med att försöka förbättra sitt utseende för att de tror att livet blir bättre om de bara är lite snyggare…
– Det verkar jobbigt! Jag tycker om mig! Men är jag snygg? Tösa kikar kritiskt på sig själv i hallspegeln.
– Vet du, säger Mor, jag tycker du är jättesöt! Men jag skulle tycka om dig hur du än såg ut! Det beror ju inte på ditt utseende, det beror ju på att du är en fantastisk liten person. Och jag tror att du tycker om dig själv för att… för att jag och alla vi andra runt om dig tycker om dig… och för att vi lyssnar på dig och tar dig på allvar och sådär…
– Mhm… men vi tycker ju om Nina också!?
– Ja, Nina kommer nog att tycka om sig mer när hon har vant sig vid att bli stor. Men jag tror att det är svårt att lära sig att tycka om sig själv ifall ”tycka om” bara har med utsidan att göra.
– Mhm… så man ska tycka om sig på insidan? Tösa låter lite förvånad.
– Ja, man behöver tycka om sig på insidan. I olika åldrar bekymrar vi oss för finnar, stor näsa, små bröst, tjock mage, fet rumpa, spinkiga ben, rynkor, grått hår… då är det bra om man är kompis med sig själv, när kroppen ändrar sig och bråkar! Tösa fnissar och slår armarna om Mor.
– Man kan nog inte tycka om sig på riktigt om man inte tycker om sig på insidan, hur snygg man än är på utsidan! funderar hon. Men jag gillar att krama din gosiga utsida!

Tösa och Mor är fiktiva personer
Läs fortsättningen på berättelsen här!
Text

Töntigt

Häromdagen i affären hörde Tösa två stora tjejer som stod och pratade i kön bakom henne och Mor.
– Han är ju en riktig tönt! Har du sett såna byxor han har!? Dom var väl moderna för hundra år sen! sa den ena, och den andra fnissade:
– Såå töntigt!
wp-1462728594746.jpgÄr gamla byxor töntiga? Mor har ett par jättegamla byxor som hon tar på sig när hon är ledig om kvällarna. Mysbyxor. Är det töntigt? Glasögonen var det visst också, och … något om hur han pratade. Tjejerna hade härmat det, men Tösa kom inte ihåg riktigt vad de sagt. Något om att han lät som en professor och att det egentligen nog var synd om honom, tönten. Är det synd om professorer, och töntigt att vara smart, för smart måste man väl vara om man är professor? Det är nog dags att fråga Mor. Hon sitter vid sin dator och jobbar.
– Har du tid? frågar Tösa försiktigt.
– Javisst, vad är det?
– Varför är det töntigt att vara smart?
– Va? Töntigt? Vadå? Vem är det som är töntig?
– Jag vet inte, det var tjejerna i kön på Ica, de pratade om nån som hade töntiga byxor och att det var synd om honom som pratade som en professor…
– Jaha! Mor låter lättad. Jag trodde nån kallat dig töntig!
– Nädå, men varför är det töntigt att vara smart och ha gamla byxor?
– Ja det kan man fråga sig… Mor ler och kliar sig i håret. – Mest tror jag att tönt är något som lite osäkra personer kallar någon som de inte riktigt förstår sig på. Om de där tjejerna tycker att det är väldigt viktigt att ha moderna kläder och vara som de flesta andra, så kanske de har svårt att förstå att det finns andra som inte tycker att det är viktigt.
– Mhm… Tösa funderar. – Är du töntig när du har mysbyxor? Mor skrattar till.
– Haha ja det kanske någon skulle tycka om jag gick ut i dem, till affären eller så. Men jag skulle inte bry mig om det! När jag gick i skolan var vi två tjejer som inte såg ut som alla andra… och vi lyssnade på klassisk musik istället för senaste popbandet… Vi ansågs nog jättetöntiga! Vi tänkte att vi skulle måla egna t-shirts, Tönt and proud skulle det stå… Mor ler och försvinner bort i tankarna. Tösa står kvar och väntar.
– Tönt änd vadå? säger hon till slut. Mor återvänder till nutiden med ett litet ryck.
– Tönt and proud. Tönt och stolt. Man ska vara den man är, det finns ju ingen likadan som jag, varför ska jag göra om mig för att nån annan kanske tycker att jag har fel klädstil eller musiksmak?
– Nä… man kan ju inte låtsas att man gillar nån annan musik eller några andra kläder… Då skulle man nog inte vara så glad… Det kanske är bra att vara en tönt!?
– Om det är töntigt att vara sig själv och ha sin egen stil, då är det bra! sammanfattar Mor.

Text

Bråttom

Vitsipporna ser ut att ha bråttom. De anar väl att deras tid är kort.

Precis så där kan jag känna på våren. Måste skynda att njuta av allt det vackra innan det går över… Finns det något vackrare träd än björken? Helt klart min favorit.

Ljuvligt ljuvligt var det ikväll…

Foto

Vetenskapligt

Det finns mycket som vetenskapen inte vet. Det vetenskapen bevisar, det kan vi vara säkra på är sant. Sann vetenskap omprövas när nya kunskaper tillkommer. Men betyder det att det, som vetenskapen inte kan bevisa, inte är sant?

Igår tipsade någon om akupunktur mot tennisarmbåge. Jag sa det till naprapaten jag besökte på eftermiddagen. Hen slog ifrån sig med båda händerna, ”akupunktur har ingen som helst evidens”. Hm. Jag har själv haft god hjälp av akupunktur, för en annan åkomma. Jag vet att det används smärtstillande och avslappnande inom konventionell vård. Idag berättade någon annan att en sjukgymnast hade slagit ifrån sig med båda händerna när en naprapat kom på tal. Somliga kritiserar vanliga läkare för att inte se helheter. Vem ska man tro på? ”Min” naprapat sa att en del har hjälp av stödförband på armbågen vid den här sortens smärta. ”Fast jag förstår inte varför” sa naprapaten, ”det kan egentligen inte göra någon verkan”.

Idag har jag virat om min onda armbåge. Det känns bra. Ska nog testa akupunktur också. Allt vetenskapligt är inte bra. Allt bra är inte vetenskap. Jag har så svårt för tvärsäkerhet. Det finns mycket som vetenskapen inte vet, namnet till trots.

Text

Recept på lyckad ledig-tisdag-lunch

SONY DSC

Du behöver:
1 fortskaffningsmedel, helst cykel
1 flaska vatten (eller den dryck du föredrar, alkoholfri rekommenderas)
1 par bestick
1 filt
1 lunchlåda, kan lämpligen inhandlas längs vägen
Ev 1 kamera
1 solig tisdag
Tips: om du har en gnutta fågelkunskap kan du låta den krydda hela anrättningen.
Har du dessutom ett stökigt hem att fly från blir det hela ännu godare!

Ta fortskaffningsmedlet till lämplig plats, exempelvis en strand.
Bred ut filten. Tag av skorna och sätt dig med nosen mot solen.
Öppna lunchlådan och använd besticken till att få i dig dess innehåll.
Skölj ner med vatten.
Njut av solen och vinden. Om något intressant dyker upp, använd kameran.

För allergiker: tillsätt 1 clarityn e dyl

Obs!
Kom ihåg att ta med allt ev. skräp hem.

SONY DSC

Foto