Höstcollage

Det blir för mycket ibland, och man hinner knappt det man måste och inte alls det man vill. Kameran ligger i sin väska och drömmer om ljusare tider. Muskler i både kropp och huvud orkar ingenting på fritiden, stresströtta som de är. Sova sova sova ekar det inuti när den lediga dagens avspänning kommer. Plötsligt sammanfaller ledighet, ork och väder och en långpromenad vecklar ut sig framför fötterna. Ögonen sörplar allt de orkar av färger och former därute. Mobilkameran gör vad den kan. Svanarna i viken når den inte, men färger är den fena på. Blåklockorna ringer till vila och kanske kan vi så här års litegrann bota vår rädsla för åldrande och död. Livet är ju så vackert, både i början och mitten och slutet. Bara vi får tid att se efter.