Framtidskikare

Vi satt på en restaurang en kväll, jag, maken och våra båda tonårsdöttrar, i staden där vi båda numera arbetar. Vi konstaterade att det i dagarna var 26 år sedan vi började se oss som ett par, mannen och jag. 26 år – drygt halva livet för min del! Tankarna for iväg bakåt i tiden, till en annan stad, 120 mil bort. Allt vi levde och stod i då känns så nyss, (vi var ju desamma då, väl?) men när man tänker efter har sååå mycket hänt på dessa år… Tänk om vi då hade haft en framtidskikare och kunnat kika på oss själva på restaurangen där vi nu satt… 2019 – det var alldeles kolossalt avlägset då! Då kunde man ju knappt föreställa sig år 2000. Vad skulle vi ha sett?
”Vi ser rätt mycket äldre ut… Men var är vi nånstans? Och vad är det för konstigt jag äter? (Sushi tror jag knappt jag hade hört talas om 1993.) Och vad är det för vackra unga tjejer som sitter där bredvid oss?”
Om man som ung fick flytta in ett ögonblick i sitt framtida sinne, hur skulle man känna då? Skulle man alls känna igen sig? Alla erfarenheter, all kunskap, alla minnen av sorg och glädje… Att kika in i sina framtida tankar och plötsligt bli medveten om alla erfarenheter, goda och dåliga, av olika jobb, av människor man mött, saker man gjort… Minnen av att misslyckas med det ena och lyckas väl med det andra, att förlora sin bästa vän till den hatade förbannade sjukdomen, att leva en lång period i ofrivillig barnlöshet, den totala lyckan att till sist få barn, den käftsmäll som heter förlossningsdepression, att se barnen växa upp, allt roligt vi gjort tillsammans med dem, sorgen efter älskade pappa… Tänk att drabbas av insikter om allt detta på en och samma gång genom att kika in i sina framtida tankar och minnen…
Sedan tänkte vi på en bekant som vi nyss hade träffat, som berättade att hens livskamrat nu fått en egen lägenhet på ett demensboende. Det går inte att föreställa sig hur gräsligt svårt sådana vändningar i livet måste kännas.
Vi dunsade ner i nutiden efter vår mentala resa bakåt i tiden. Vilken tur att framtidskikare inte finns. Att kika bakåt i tiden kan vara nog så arbetsamt. Vilken nåd att få leva i nuet, ett ögonblick i sänder.

Annonser