Linnea

Linnea ville ha uppmärksamhet. Jag hade inte lust att krypa på knäna så jag försökte ignorera henne. På nåt ställe i skogen var hon så talrik att doften nådde ända upp till min näsa. Till slut fick jag ge mig. Här är Linnea. Visst är hon fin?

SONY DSC
Foto

Annonser

Inga gröna fingrar, men…

Clivia

Jag har inga gröna fingrar. Krukväxter och ”trädgård” lever osäkra liv hos mig. De växter jag ”lyckas” med är de som man inte behöver göra något med… Den här clivian, t ex. Den fick jag av min faster Doris när jag flyttade till Piteå för snart 30 år sen. Den lever – och den blommar nästan varje år. Ofta vid semestertid så det är inte säkert jag är hemma och får njuta av blomningen. Och sen har vi de här:

 

 
Från början var det två små hortensiabuskar. Vår förra granne mitt emot, som hade bott här i många år och känt alla som bott i vårt hus, kallade dem för Elsa och Rune efter några tidigare grannar. Elsa och Rune stod ute på gräsmattan, små och ynkliga var de och verkade inte trivas alls med livet. Vi tog och flyttade in dem i rabatten intill garaget. Och då blev det fart! Nu några år senare har Elsa och Rune fått en himla massa barn och se bara så mycket blomknopp! Ibland är det bra att flytta på sig och prova något nytt.

Väntar

Jag väntar vid en busshållplats

på någon jag älskar. Vi ska äta god middag. Idag för fjorton år sen väntade vi också. Då visste vi inte vem vi väntade på, bara att det var ett litet hjälplöst knyte. Desideria, den önskade, efterlängtade, är dagens namn och önskat och efterlängtat var knytet. Och hjälplösheten varade inte så länge – fort går tiden, även om det inte känns så medan man väntar…

Körskola

På nattduksbordet just nu

Häromdagen var jag och äldsta dottern på introduktionskurs för körkortsutbildning. (I min kalender stod det 16.30 körskola och jag var tvungen att rita en liten bil bredvid eftersom jag hajade till varje gång jag såg ordet ”körskola” – jag har ju ingen kör nu…)
Det var en intressant kväll med många tankar som väcktes. Hur gör man när man kör iväg med bilen? Det är ju självklart! Men förklara för en nybörjare hur och i vilken ordning man ska göra de olika momenten… Eller hur man stannar eller hur man tolkar det man ser när man närmar sig en gatukorsning. Mycket nyttigt att påminnas om regler och lagar och skyltar och polismans tecken och hej och hå… Högerregeln kan jag, och jag irriterar mig ofta på andra som verkar ha glömt den när de susar fram här i villaområdena. Men hur har vi det med bussregeln, svängningsregeln och utfartsregeln? För att inte tala om blockeringsregeln! Jag tror det vore bra med en liten trafik-teori-repetition ibland för alla bilförare. Och lite påminnelser om vikten av att vara inte bara nykter, för det är ju självklart, men också utvilad och lugn när man kör bil. Och kanske mest av allt en kurs i hur man kör bränslesnålt. Lugn och bränslesnål – då skulle man kanske slippa de där som kommer susande och tvärnitar bakom en och sen ligger 30 cm bakom på europavägen och klämmer sig förbi så fort det blir två filer. Eller som försöker köra om fast omkörningsfilen nästan är slut eller det bara är en fil… Tänk om det skulle anses coolt bland (unga) män (nej, tyvärr är det inte bara en fördom att det är (unga) män som är farliga på vägen) att köra bränslesnålt istället för risktagande… Vilka faror man utsätter sig för som bilförare och särskilt som nybörjare, det talar min fantasi om för mig, hu!!! så det kapitlet var inte direkt nytt… Nu har vi sökt tillstånd, så snart ska vi ut och åka, jag och äldstan. Spännande är bara förnamnet. Kör försiktigt därute, det tänker i alla fall vi göra!

Våren norrut

Vi var i Västerbotten några dagar på påsklovet. Ett av mina ”hemma”. Jo, för ”hemma” är där de är och trivs som jag tycker om. Och min familj trivs i Västerbotten och min svärfar finns där. Hemma, där vi bor, har det varit varmt ett bra tag, men hur skulle man klä sig för en resa norrut, det var frågan. Det verkade varmt där med, så ingen vinterjacka i alla fall. Men varma dojjor var nog bäst, tänkte vi. Det är för längesen jag bodde i Norrland och jag är där för sällan på våren… Kommer inte ihåg hur det brukar vara – långa dagar, varm sol, kall snö… Men jag kan säga att mina fötter inte var så glada när de och jag var ute och gick i de varma vinterskorna… Här några bilder från den västerbottniska våren.

Vad man kan få se

Jag står utanför ett provrum och väntar på dotter som provar tusen plagg. Tyngdkraften känns extra stark just nu, den drar i ryggen och jag önskar mig en stol. Det är varmt. Kön till provrummen är lång. Trötta, glåmiga människor som vill pigga upp sig med nya kläder. En glänsande skalbagge irrar hit och dit på golvet. En pappa står utanför ett annat provrum en bit bort och väntar på sin dotter. Han tittar också på skalbaggen. Sen vill dottern nåt och han böjer sig in i hennes provrum, de pratar en stund om något. Under tiden kryper skalbaggen upp på hans sko. Den dunsar ner ett par gånger – även den är tydligen besvärad av tyngdkraften? Till sist får skalbaggen fäste för sina små fötter, och kryper ner under plösen i mannens vänstersko. Flickan i provrummet är visst klar nu och hon och pappan – och skalbaggen – går iväg. Det känns som om tyngdkraften lättat lite, min egen dotter har också provat klart, och mitt huvud är fullt av fniss och frågor.