Rätt gott

Mormor har bjudit Tösa och mor på café. Jättemysigt tycker Tösa, som får välja fritt vad hon vill ha – kanelbulle blir det, och varm choklad med vispgrädde. Mor väljer morotskaka och varm choklad. Morotskaka låter lite läskigt tycker Tösa, men är rätt gott känner hon när hon får smaka. Hon och mor skojar och låtsas stjäla kakbitar och gräddklickar från varandra. Mormor dricker kaffe och äter en chokladbiskvi. Hon studerar kvittot och verkar lite orolig, är liksom inte med i mors och Tösas glada prat. Ojdå, var det så dyrt, tänker Tösa. Nu kanske mormor inte har råd att handla mer idag? Men efter en liten stund är det som att mormor slappnar av och börjar vara med, och hon äter sin kaka i små små bitar och ser ut att njuta väldigt mycket av den.

När de har fikat färdigt och ställt undan sin bricka och ska gå därifrån säger mormor: – Vänta lite, jag ska bara gå och göra rätt för mig. Och så går hon fram till disken, där det är kö. – Ursäkta, säger mormor, jag skulle bara vilja betala för en kopp choklad till. – Å förlåt, säger damen som står först i kön och väntar på sitt kaffe, trängde jag mig före dig? – Nädå, säger mormor, men vi fick två koppar choklad, och det står bara en på kvittot. Tjejen bakom disken stirrar på mormor och sen skiner hon upp. – Nämen vad snällt att du säger till! utbrister hon. – Ja, ler mormor, man vill ju göra rätt för sig, annars kanske vi inte får komma tillbaka! Damen som väntar på kaffe ler också, och en man och en kvinna som hört vad som sagts ser förvånade ut. – Ja det skulle jag då aldrig… mumlar den ena, men får en armbåge i sidan av den andra. – Jamen gå omkring och va så där märkvärdigt god… mumlar den första vidare. Det låter verkligen som om det var nåt dåligt att vara god? Konstigt. Mormor fyrar av ett leende till och säger – Tja, några kronor hit eller dit driver nog varken mig eller caféet i konkurs, men frid i sinnet är en så skön huvudkudde så den vill jag inte va utan! Sen går de, och Tösa tänker att det är konstigt att vuxna alltid tjatar om att man ska tala sanning och att man inte ska stjäla och allt sånt där självklart, om de inte tycker att de själva behöver följa reglerna. Fast det är kanske olika?

– Är du märkvärdigt god? frågar hon mormor när de kommer ut på gatan.
– Nä, det tror jag inte, skrattar mormor, men när jag hade bestämt mig för att gå och betala istället för att hålla tyst och smita, då kände jag hur märkvärdigt god den där biskvin var!
-Du är ju bara bäst, säger Mor och lägger armen om mormor. -Äsch, säger mormor, kom nu så går vi till garnaffären.

——–

Obs Tösa är en fiktiv person och det hon är med om kan vara påhittat eller ha hänt på riktigt, det kan man inte så noga veta. Fler berättelser om henne finns här.