Resa. Pausa.

Det är något vilsamt med resor. Man är på väg från punkt A till punkt B. Och däremellan kan man inte göra något annat än – färdas. Man kanske stressade runt innan man kom iväg. Man kanske har något uppdrag vid målet. Men under resan – man kan inte göra något åt det man lämnade. Man kan inte påverka något på målet. Och när man tar en paus där, mellan A och B… då är man bara Här och Nu. Det finns bara matsäcken, solen, stranden. Blankt vatten. Vattenreflexer på björkstammarna. Fjäll med snö på andra sidan sjön. Inget annat.
image

Annonser

Nu.

Har en tid tänkt mycket på tid. Arbetstid är det mest. Semestertid är det nu. Ont om tid är det ofta. Tiden går. Vart tar tiden vägen, frågar vi oss. Vi har inte tid, konstaterar vi. Trots att vi alltså lever. Nu. Den enda tid vi har är nu. Jag skulle vilja fylla varje nu med liv och närvaro. På äldreboendet där min pappa bor fick jag se den här väggprydnaden. Tänkvärt tycker jag.

image

Text på bonaden :
Tag dig tid!
Tag dig tid att tänka – tanken är en kraftkälla.
Tag dig tid att leka – leken är den eviga ungdomens hemlighet.
Tag dig tid att läsa – böcker är en källa till visdom.
Tag dig tid att bedja – bönen är den största kraften på jorden.
Tag dig tid att älska – och bli älskad – kärleken är en gåva från Gud.
Tag dig tid för dina vänner – vänskapen är en väg till lycka.
Tag dig tid att skratta – skrattet är själens musik.
Tag dig tid att ge – dagen är för kort att ödslas på själviskhet.
Tag dig tid att arbeta – arbetet är priset för framgång.
Tag dig tid att vara människa – det är ju därför du är här.

Barnfota

Sommarlovet kommer med första sommardagen.
Skor och strumpor åker av – sommarlovstid är barfotatid.
Gå försiktigt över gruset och skratta ajajaj för varje steg.
Tassa i fuktigt gräs, knipa med tårna, klänga upp i trädet.
Springa fort över gräset och ta ett hopp i sandgropen.

SONY DSC

Gräva ner tårna i sanden och låta dem växa upp som små potatisar.
Klafsa i lera. Stampa hård svart jord.
Cykla och känna pedalen lite vass under hålfoten.
Kalla badfötter på varm träbrygga.

SONY DSC

Dingla med benen från bryggan och sparka upp kaskader med glitter.
Varm asfalt, svarta fotsulor, plaska i vattenpöl med bara fötter.
Fotbad med såpa.
Smyga på rena tår ut på altanen, fika och frysa om fötterna i kvällningen.
Ljusa sommarnätter, sommarlov, barfota.
Barnfota.

SONY DSC

(Anna, om du läser detta, hälsa sonen tack för inspirationen 😉 )
Text och foto

Spegel

Barnkören, i en kyrka någonstans i Sverige, hade sjungit en sång där en textrad löd: ”Här vi möts nu igen, du och jag, vän och vän, och i mötet så speglar vi himmelen.” Nu var det dags för nattvard. Ett par av barnen tog mig i handen när vi gick fram. En av dem böjde huvudet bakåt och tittade upp i taket medan vi stod och väntade på vår tur. ”Det är högt i tak här” viskade jag – vi vuxna måste ju alltid ha något att säga… ”Jag speglar himlen” viskade hon och log så det strålade runtomkring.

Och jag kände att det var sant.

SONY DSC”Bara en vattenpuss
ville jag vara
och spegla himlen”
(Hélder Câmara)

Text och foto

Det finns ett land

SONY DSCDet finns ett land med berg och slätter

SONY DSC

SONY DSC

sjöar och floder och små bäckar, lång havskust, klippor och sandstränder

SONY DSC

SONY DSCskog, mycket skog

SONY DSC

SONY DSC

städer och byar och ödemark

SONY DSC SONY DSC

SONY DSCett vackert land med blommor, frukt och bär

SONY DSC

SONY DSC

med djur, både stora och små och vilda och tama

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSCmed människor av alla slag med

många språk, tankar, känslor och intressen

med historia

SONY DSCoch framtid

SONY DSCHurra för Sverige!

Foto och text

Objuden gäst

Sorgen kom och ställde in sin tunga svarta packning,
lämnade min dörr på glänt och gick utan adjö.
I mitt ljusa vackra rum blev trångt och svårt att röra sig.
Jag vill ta en stor fin duk och lägga över väskan.
Kofferten kan täckas med ett virkat överkast.
Men väskorna finns kvar därunder spets och broderier.
Och jag brottas med dem, vill få in dem i förrådet.
Vill att allt ska bli som förut, bli som vanligt, bara lätt.
Sorgens packning står där, den har kommit för att stanna –
väntar bara envist på en tid att packas upp.

Måtte inte lampan slockna så att allt blir svart.
Måtte solen lysa, kärlek brinna genom allt.

Textförfattare

Ansvar

Ett minne:

Jag sitter i det bråkiga klassrummet. Ett par barn har slagits på rasten, några andra surrar upphetsade omkring dem. Jag hör fröken säga:
”Det är inte konstigt att det är krig i världen när inte ens barnen i ett klassrum kan hålla sams.”
Det blir tyst. Jag tror vi alla känner oss tagna.

När jag kommer hem berättar jag för pappa vad läraren sagt. Och till min förvåning blir pappa arg.
”Det var det dummaste!” utbrister han. ”Det är ju tvärtom: inte konstigt att inte barnen kan hålla sams när de vuxna bara bråkar och krigar!”

Älskade pappa.

Text