Nyårslöften? 

_20171231_121512.JPG
Nytt år på väg, lika säkert som att solen går upp där bortom diset.

Nej, jag ger inga nyårslöften. Det här gamla 2017 innehöll en massa oro, sorg och trötthet. Men också såklart ljuspunkter och lyckliga stunder. Det nya året lovar ingenting bestämt. Inte jag heller. Däremot har jag en radda med önskningar. Jag brukar säga till barnen att man får önska vad man vill, även om man inte får allt man önskar. Så här kommer mina nyårsönskningar.

Jag lovar inte att motionera mer, men jag önskar att jag ska få tillbaka viljan och orken att springa och cykla, som försvann nånstans bland all oro och sorg.

Jag lovar inte att äta mindre godis och kakor, men jag önskar att jag inte ska känna behov av att tröstäta.

Jag lovar inte att bli en bättre mamma, men jag önskar framtidstro och hopp till våra barn och ungdomar, mina och andras.

Jag lovar inte att bli en bättre människa, men jag önskar att jag ska få kraft till bön och stöd och hjälp där det behövs.

Jag lovar inte att börja ett nytt liv, men jag önskar mig inspiration och glädje, och detsamma åt alla som behöver mer av det.

Jag önskar hälsa och kraft åt dem som är sjuka, särskilt åt den som väntar med bävan på en stor operation och åt den som nyligen fått diagnos på kronisk sjukdom. Och jag önskar mod och trygghet åt alla som är rädda.

Jag önskar kärlek till allas hjärtan och frid i allas sinnen. Och när jag ändå håller på så önskar jag god vilja och fred på jorden också. Någon gång ska väl ens önskningar slå in.

Gott nytt år!

Annonser

Fjärde advent – julafton

_20171205_194209.JPGI dagens lucka finns ett orgelstycke som kanske inte är helt lättlyssnat. Dieu parmi nous (Gud ibland oss) heter det, och det är ju också svårt att föreställa sig. Särskilt om man inte tror på Gud.

Men även om man inte tror att Gud finns, så har man kanske hört att kristen tro säger att Gud är kärlek, och kanske vågar man tro att kärlek finns? Även om man tror att himmelriket och det eviga livet bara är påhitt, så kanske man längtar efter en bättre värld för alla här och nu. Även om man tror att berättelsen om barnet i krubban bara är en saga, så kanske man kan se att den är sann på så sätt att det alltid finns barn, människor, som inte ges plats på människovänliga ställen.

Barnet i krubban växte upp till en vuxen som talade om kärlek som den enda vägen till fred och frid. Kristen tro säger att han är Guds son. Kärleken i mänsklig gestalt. Livets bröd, vägen, sanningen – och även om man tror att Gud är ett påhitt så kanske man kan hålla med om att kärleken är både vägen och brödet om den här världen ska bli en bättre plats för alla. Guds rike är inom er, sa han, Jesus. Kärleken spirar och växer när vi ger den en chans. När hatet och våldet dundrar fram ger den sanna kärleken inte upp.

Gud ibland oss är ingen sötsliskig historia. Det är djupaste allvar som ruskar om och vill oss något. Vill något av oss. Och älskar oss. Kärleken behöver våra hjärtan och våra händer och fötter. Om vi vågar ge den åtminstone en krubba med halm i en vrå, så kan den växa och tränga undan rädslan. Det har hänt och det fortsätter hända, tills målet är nått.

Lucka 24 –  Dieu parmi nous ur La nativité du Seigneur av Olivier Messiaen (Spotify) 

Dieu parmi nous ur La nativité du Seigneur av Olivier Messiaen (Youtube) 

———————–

På Facebooksidan finns alla ljudliga luckor! 

Tredje advent

_20171205_194420.JPGI dagens lucka finns en sång med en märklig text om fattigblomst som står på ängen, mest ibland tistlar, och om fattig bror som har det bekymmersamt på den smala vägen. 

Texten får mig att tänka på Den Trötta som jag mötte. Den Trötta som tyckte att hon aldrig räckte till. Att hon inte kunde hjälpa och rädda alla. Hur hon än försökte så var alltid Samvetet där och undrade om hon inte kunde ha gjort lite till. Om det inte fanns Någon eller Något som hon hade försummat. Den Trötta, som med ett sardoniskt fniss konstaterade att om hon någon gång kände sig nöjd, så kom genast jantespöket dansande med en bukett tistlar och viskade att hon inte skulle tro att hon var något. Det ständiga vacklandet mellan misslyckande och hybris. Jävla uppfostran! utbrast Den Trötta.

Kanske behöver Den Trötta få besök av sångens gode herde, som hämtar fattig broder till den breda vägen. Vila dig lite, säger Den gode herden. Var inte så sträng mot dig själv. 

Lucka 17 – Herren går på ängen av Allan Pettersson

———

Nån som jag på facebook hittar du alla ljudliga luckor!

Andra advent

DSC_1049.JPGJag sjöng för ett tag sen sången ”Jag ger dig min morgon” på en begravning. En så poetisk text! En sång med så mycket kärlek i! Jag började fundera på varför den hade önskats.  Hur tänkte den som önskade sången? Jag tror det var den avlidna själv som hade valt sången. Tyckte hon helt enkelt bara att det var en fin sång? Eller brukade kanske någon sjunga den för henne? Eller brukade hon själv sjunga den för någon? För någon hon älskade, kanske för sina barn?

Plötsligt slår det mig att hon, den avlidna, kanske valde den här sången för att ge den till sina anhöriga som är kvar här i jordelivet. Det är kanske hon som lever nu, fullt ut, i det nya livet, och ur hennes perspektiv är det de efterlevande som ännu inte är vakna?

Ännu en tanke tränger sig fram där jag sitter i kyrkan och funderar. Och kanske har tankarna ränt iväg lite för långt nu. Men i alla fall. Jag testar:

Det kanske rentav är vad Gud själv sjunger för oss när han försöker få oss att vakna. Vakna till ett nytt liv utan prestige och maktlystnad. Utan våld eller maktlöshet. Vakna till kärlek och medmänsklighet. Till det sanna livet. Han som är själva kärleken. ”Jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag”.

Lucka 10 – Jag ger dig min morgon

Gilla Nån som jag på facebook så missar du ingen ljudlig lucka! 

Första advent 

Första söndagen i advent. ​Har varit i kyrkan och berett väg och hosiannat mig alldeles hes. Massor med folk och buller och bång. I kyrkan vill jag vara på första söndagen i advent, mitt i all glädjen. Tror inte jag har missat en enda sen… minns inte!

Men nu är jag hemma – och den förträngda förkylningen kräver uppmärksamhet och bankar ilsket i huvudet. Jag sjunker ner i soffan och tänder ett ljus. Jag tänker på Elia, som efter storm, jordskalv och eld mötte Gud i ett stilla sus (1 Kung 19).

Så kom, stillhet, kom advent till min tysta ensamhet.

Lucka tre: Adventstid, kom till mitt ensamma hus

———————————————–
Gilla Nån som jag på facebook för att inte missa någon ljudlig lucka!