Sponsored Post Learn from the experts: Create a successful blog with our brand new courseThe WordPress.com Blog

WordPress.com is excited to announce our newest offering: a course just for beginning bloggers where you’ll learn everything you need to know about blogging from the most trusted experts in the industry. We have helped millions of blogs get up and running, we know what works, and we want you to to know everything we know. This course provides all the fundamental skills and inspiration you need to get your blog started, an interactive community forum, and content updated annually.

Bropelarens hemlighet

SONY DSCVarje sommar är det lika spännande att spana på den gamla bropelaren som ligger kvar nedanför den nyare landsvägsbron. Kan du se något?
SONY DSC
En mås sitter där på ena änden. Alldeles stilla och mycket vaksam. Den borde inte behöva vara orolig – ingen klättrar upp ur vattnet och ingen hoppar ner från bron ovanför. En rovfågel kunde slå till förstås. Men nog är det ett bra ställe måsen valt. Man får spana noga för att upptäcka de små välkamouflerade måsungarna.
SONY DSC
Varje gång vi går förbi kikar vi in hos familjen fiskmås och ser hur ungarna växer, och en vacker dag har de flugit ur boet.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Foto

 

Forsknott

Tänk att vara en forsknott. Födas i en fors, lifta med en luftbubbla upp genom det vilt forsande vattnet, komma upp i ljuset – och upptäcka att man har vingar! Vad en forsknotts korta intensiva liv går ut på är inte svårt att räkna ut. Såvida den inte blir svald av en fisk innan den ens börjat prova sina vingar, eller av en fågel. Måsarna flyger över forsen och behöver bara gapa för att få näbben full med färsk mat. Men knotten själv är fredlig, bits inte, tack och lov, för då kunde vi inte gå ut. Som en dimma ser det ut över forsen i solskenet av alla miljoner små flygfän.

Forsknott
Forsknott på broräcket

Som en dimma av bara knott
Som en dimma ser det ut över forsen i solskenet.

Som en skräckfilm ser bilden ut tagen med mobilkameran
Mobilkameran har svårt att bedöma avstånd och förvandlar de pyttesmå krypen till stora – man får nästan skräckfilmsvibbar.

 

Inga gröna fingrar, men…

Clivia

Jag har inga gröna fingrar. Krukväxter och ”trädgård” lever osäkra liv hos mig. De växter jag ”lyckas” med är de som man inte behöver göra något med… Den här clivian, t ex. Den fick jag av min faster Doris när jag flyttade till Piteå för snart 30 år sen. Den lever – och den blommar nästan varje år. Ofta vid semestertid så det är inte säkert jag är hemma och får njuta av blomningen. Och sen har vi de här:

 

 
Från början var det två små hortensiabuskar. Vår förra granne mitt emot, som hade bott här i många år och känt alla som bott i vårt hus, kallade dem för Elsa och Rune efter några tidigare grannar. Elsa och Rune stod ute på gräsmattan, små och ynkliga var de och verkade inte trivas alls med livet. Vi tog och flyttade in dem i rabatten intill garaget. Och då blev det fart! Nu några år senare har Elsa och Rune fått en himla massa barn och se bara så mycket blomknopp! Ibland är det bra att flytta på sig och prova något nytt.

Blommor kring slottet

Jag vet inte vad växterna heter, men så vackert det blommar runt slottet! Det var en mycket fin dag det där, i Kalmar, även om inte så mycket av den hamnade på bild. De där gulorangea skönheterna blev man nästan bländad av. Att sitta uppe på vallen och titta ut över sundet – så vilsamt! T o m själva muren blommar. Mest blommade samtalet och skratten. Mersmak, inte bara på maten och glassen!

Skogen

I torsdags var vi på skogsutflykt. Finns det nåt lämpligare på nationaldagen än en tur i skogen? Bokskog, blandskog, brusande å, stilla skogssjö… Sommar i Sverige. Vi såg spår av ett häftigt åskväder som plöjde fram över trakten tidigare i veckan. Bokarna bredde ut sina beskyddande händer, men myggen bet oss ändå. Tranor ropade och  göken gol så jag tror han blev hes, mest från väster, och hundkexens doft gav mig bilder i huvudet från min barndoms midsomrar hos mormor. Doften och bruset från ån tillhör mina absoluta favoriter. Så tryggt och rogivande! Det måste vara något nedärvt från stenåldern – här har vi vatten, här är allt vi behöver.

Gullhöna

Vi upptäckte en hel massa nyckelpigor på kvällspromenaden.
Överallt satt de och njöt i solskenet av allt det gröna.
Mobilkameran gjorde sitt bästa, men jag önskade som så ofta
att jag hade haft med mig den riktiga kameran ut…

Nyckelpiga
Flyg, Maria nyckelpiga, flyg så det blir vackert väder! Imorgon får du nya kläder.

Väntar

Jag väntar vid en busshållplats

på någon jag älskar. Vi ska äta god middag. Idag för fjorton år sen väntade vi också. Då visste vi inte vem vi väntade på, bara att det var ett litet hjälplöst knyte. Desideria, den önskade, efterlängtade, är dagens namn och önskat och efterlängtat var knytet. Och hjälplösheten varade inte så länge – fort går tiden, även om det inte känns så medan man väntar…