Dimma

En tidig julimorgon hände det sig att curlingmamman fick rycka ut och bistå ett försovet barn med skjuts. Klockan var inte ens sex när mamman kikade ut och såg att det knappt gick att se något. Så hon tog, paradoxalt nog, med sig kameran. Efter utfört curlinguppdrag och innan den isande dimman krupit alltför nära kroppen och in i kamerans ömtåliga elektronik, hann mamman få några bilder. Hon väntade på att solen skulle bryta sig igenom, men gav efter för kylan och smög hem och ner under täcket igen. Och när hon sedan för andra gången steg upp var det sommar och av dimman syntes inte ett spår. Om det inte vore för bilderna skulle hon ha trott att hon drömt alltihop.

2 reaktioner på ”Dimma

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s