En lucka med hopp – 21

Idag vänder det.
Omärkligt.
Sakta.
Men obevekligt.
Och jag är säker på att inte bara tiden då solen är uppe blir längre och längre för var dag.
Jag är säker på att själva ljuset också växer. För det har redan övervunnit mörkret. Det krymper inte, det är vi som krymper när vi glömmer, när vi skymmer ljuset. Det kan aldrig besegras. Vi måste bara komma ihåg det när det verkar tvärtom. Och räta på oss och låta det stora ljuset reflekteras i oss så att hoppet och kärleken kan spridas.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s