Sorgen kom och ställde in sin tunga svarta packning,
lämnade min dörr på glänt och gick utan adjö.
I mitt ljusa vackra rum blev trångt och svårt att röra sig.
Jag vill ta en stor fin duk och lägga över väskan.
Kofferten kan täckas med ett virkat överkast.
Men väskorna finns kvar därunder spets och broderier.
Och jag brottas med dem, vill få in dem i förrådet.
Vill att allt ska bli som förut, bli som vanligt, bara lätt.
Sorgens packning står där, den har kommit för att stanna –
väntar bara envist på en tid att packas upp.
Måtte inte lampan slockna så att allt blir svart.
Måtte solen lysa, kärlek brinna genom allt.
